Detta är väldigt vanligt i vissa länder. Vet att min lille sons pappas familj bor de två bröder i samma hus samt deras mamma. De båda bröderna har varsin fru samt tre barn, så i samma hus är de 5 vuxna och 6 barn.

Jag själv vet inte om jag skulle klara av att bo så. Kanske att tag men inte för länge för man måste kunna dra sig undan också i mellan.

# 1 Hej Pia och kul att se dig här! Nu kommer jag inte ihåg om jag hälsat dig välkommen redan tidigare, men annars gör jag det nu! Välkommen!

Intressant! Jag kan tänka mig att vår strävan efter individualitet i Sverige har gått så långt, att vi har svårt för att bo tillsammans på liknande sätt. Samtidigt är det ju "bara" några generationer sedan vi nästan uteslutande levde i generationsboende, där var och en av oss hade specifika "arbetsuppgifter" inom familjen för att få det att fungera. Exempelvis att de äldre kvinnorna tog hand om att sy, väva + passa de minsta barnen, medan föräldrarna var ute och exempelvis brukade jorden och skötte djuren och de större barnen fick hjälpa till.

Jag vet två systrar som har köpt radhus precis bredvid varandra. De bor alltså så att de har ca 8 meter mellan sina sovrumsfönster, men de lever ändå ganska separata liv.

Kanske att det skulle fungera om man bodde i varsitt hus på samma "gård"?

Jag skulle inte klara av och bo ihop med bröder o systrar ,jag måste ha mitt eget.

#1 Tack!! Har inte varit här tidigare och skrivit förrän nu

Dessa två systrar som du skriver om har ändå varsin lägenhet/hus. Det har ändå sina utrymmen och en dör stänga igen efter sig. Det som kan upplevas jobbigt är om man måste dela alla utrymmen och inte ha något eget så att säga.

Jag vet att i min ex fam. så är det så. Det enda de har är sina sovrum och de andra utrymmen delar de på. Sedan måste man komma överens ochså….Tror det kan vara den jobbigaste biten helt klart. Många som inte har bra ställt får tyvärr leva så här, men samtidigt så har man några fördelar i det hela med, som att man är inte ensam om man skulle behöva hjälp osv. Ja då har man nästan alltid någon som kan hjälpa en med barnen m.m Så egentligen att leva på det där sättet kan ha många fördelar med sig med.

 Det slog mig att i serien "Vem dömer Amy" som går på 4+ ca 17-17.30, bor mormor, mamma, barn och mammans brorsa tror jag i samma hushåll. Visst finns det fördelar, om man kan hålla sams och hjälpa varandra. Dessutom ger det säkert en stor trygghet till barnen, att det alltid finns flera vuxna hemma.

De systrar jag berättade om, har ändå uteplatser och tomter vetter mot varandra, så de "går ju på varandra" lite så fort det är sommarhalvår och de alla vill vara ute på altanerna/tomterna. De hade tydligen umgåtts mycket i början men sedan hade de försökt att "isolera" sig från varandra så gott de kunde utan att behöva flytta.

Det där med generationsboende är ju på gott och ont. Har man underbara relationer till syskon eller föräldrar tror jag att det är ett fantastiskt sätt att bo. Många vuxna som kan hjälpas åt och många olika vuxna för barnen att vända sig till och vara trygga med.

Men det kan förstås oxå vara oerhört frustrerande. Själv är jag uppvuxen på en gård som min farmor och farfar bröt marken till och byggde själva. Sedan gifte sig deras son och de unga tu flyttade in i huset hos farmor och farfar. När de sedan fick oss barn fick farmor och farfar flytta ut i en liten pensionärsstuga på gården.

Konflikterna var konstanta! Min farmor hatade min mamma som kom och tog hennes son och hennes hus. Inte så konstigt att förstå då farmor var ca 50 år när hon tvingades flytta ut ur de hus hon själv byggt!

Så det som kan verka idylliskt kan ha många sidor.

Själv skulle jag gärna bo nära någon jag tycker om, det behöver ju inte vara ett syskon. Men man måste nog ha sitt eget om det ska fungera bra i längden.

Jag bodde granne med en ekonomisk boförening i slutet av 80-talet. Man hade byggt om ett gammalt sjukhem till lägenheter och så hade man en stor gemensam matsal/festlokal i källaren (plus tvättstuga förstås). Alla hade alltså egna lägenheter men varje dag lagade någon i huset middag till alla i huset. På det sättet fick man middag serverad alla dagar i månaden (inte helger) utom en, alla åt tillsammans och det var oerhört trevligt! Man handlade in mat i storköp vilket gjorde att det blev betydligt billigare med. Den varianten skulle jag gärna testa!

Vart har egentligen alla kollektiv tagit vägen? Det fanns väl ganska många sådana under 70- och 80-talet? Själva husen borde ju ännu finnas kvar, eller har det blivit enfamiljsvillor nu?