Intressant läsning.

Har inget emot sådana människor som personen i artikeln. Ansvarsfull och välplanerad framtid.

Låter fint.

intressant.

Jag tror inte heller att ålder på ett eller annat sätt ska vara någon form av garanti för gott/dåligt föräldraskap, eller en god/dålig uppväxt.

Däremot finner jag en sak intressant, appropå att fadern liksom försvunnit ur bilden; och detta har inte slagit mig förrän igår, när en vän till mig tog upp det.

Vi (min vän och jag) talade om en bok skriven av en man som blev "ofrivillig pappa", och de känslor som han brottats med i stil med att inte kunna ge sitt barn det som barnet behövde, inte kunna knyta an känslomässigt, och att inte vilja ha sin egen avkomma.
/Här bör tilläggas att jag bara sett en intervju med denne man, inte läst boken som säkert är lika intressant som upprörande och viktig för diskussion./
Jag tog upp hur intressant det var med detta tabubelagda och känsliga ämne; När en av föräldrarna inte vill bli förälder.

Min vän inflikade då att vi (som samhälle) idag, med vår (tack och lov) avspända syn på sex, och den översexualisering som puttrar i olika medier, liksom förtränger att just sex är vad som krävs för att skapa ett nytt liv.

Det blir liksom ett "Oj då! Nämen!" och så vidare när "fröet är sått", så att säga, och detta i en tid då den stora majoriteten av oss faktiskt rätt tidigt vet hur barn blir till.
Och att de män som blir upprörda och misstycker när kvinnan väljer att behålla barnet, faktiskt har sig själva att skylla. Vill du inte råka ut för risken att bli far; hav inte sex, eller var iallafall extra noga med skydd, även om ditt one night stand säger att hon går på pillret.

Hon menade att vi kommit så långt bort från vår natur att trots att vi vet hur barn blir till, så är en oväntad graviditet en stor och i vissa fall obehaglig överaskning.

Jag har tidigare inte sett så på saken så hon bidrog med ett helt annat synsätt.  Säkert ett saftigt diskussions-ämne.

vad tycker ni om den synen?

# 2 Jag kan hålla med om att vissa kanske skyller ifrån sig och inte vill ta sitt ansvar då ett oplanerat barn blir till. Att det är upp till både kvinnan och mannen ifråga att tänka på att skydda sig. Men ibland händer det ju ändå att kvinnan blir gravid. Jag läste om exempelvis en ung tjej som hade fått p-stav inopererade innanför huden och trots det blivit gravid. I några andra fall har jag läst att de unga kvinnorna ätit någon medicin som tagit bort verkan av p-piller. När sådant sker, är ju inte de oäntade graviditeterna orsakade av ett "oj-då-tänkande" utan av andra faktorer som faktiskt kanske inte varit så lätta att förutse och förstå.  

Däremot vet jag inte om jag tror att en oväntad graviditet är en stor och i vissa fall obehaglig överraskning. Snarare, och kanske speciellt då det rör sig om tonårsgraviditeter, tror jag att det rör sig om en första chockfas och att den gravida kvinnan sedan snarare finner sig i och anpassar sig till situationen. Kvinnokroppen är ju så otrolig på att på olika sätt förbereda kvinnan inför moderskapet och barnafödandet och ur det hänseendet tror jag inte att det är annorlunda för en ung kvinna än för en äldre.

Däremot kan det ju vara tuffare för pojken/mannen att inse och förbereda sig på vad som väntar, eftersom de "står längre ifrån" det barn som väntas och inte kan känna barnets utveckling lika tydligt.

Jag tror att vi både har kommit längre bort från vår natur men samtidigt också kommit närmare eftersom vi har en helt annan möjlighet till upplysning idag än tidigare.

Jag var 16 fyllda när jag fick min dotter. En underbar liten julia <3

Jag och hennes pappa hade vart tillsammans i 3 veckor när jag blev gravid (innan jag fyllde 16). Men vi tog på oss det fulla ansvaret, flyttade ihop (efter 2månader, 1 aug 2005) och jag skulle fortsätta mina studier, skulle börja på Gymnasiet i gbg.

men jag blev sjukskriven pga dålig rygg och blev hemma. Tyvärr vard et samtidigt som hennes pappa blev av med jobbet. allt blev kämpigt och jag fick svår graviditets eccem…

när jag var i 6 månden hjälpte jag en kompis att flytta och bar för tungt. Jag blev sängliggande för att inte julia skulle födas aldeles för tidigt.

Men den 5 feb 2006 föddes en frisk och glad liten tjej, en månad för tidigt men frisk :)

Jag återupptog mina studier och har nu tagit studenten med enn bra slutbetyg :) hennes pappa har fast jobb och jag ska ev börja läsa på universitetet till hösten.

Julia är idag en frisk glad 4½ åring med mycket spring i bena :)

Även jag kan hålla med om att vissa unga föräldrar som får oplanerade barn inte gör det bästa föräldra jobbet som finns. De fördommar som finns, finns av en anledning. Men jag tycker att det är fel all många drar alla över en kant. Jag mötte många frågetecken när jag berättade att jag var gravid, men jag har klarat det riktigt bra om jag ska vara ärlig :)

bebisar är det underbaraste som finns, men det är mycke jobb, 24 h om dygnet i 18 år. Men det är helt klart värt det ^^

Jag tror på mera information i skolorna om dessa saker. man ser ju klara samband mellan minskad information och ökade tonårsaborter. Givetvis beror ju de ökade aborterna på ökade graviditeter så mer info i skolan är jätteviktigt tror jag!

Oavsett hur ansvarsfull och god förälder man är så mår de flesta (nu generaliserar jag och menar inte enstaka fall) bättre av att bli lite äldre, mer mogna och mer erfarna innan de får barn. Sedan finns det givetvis undantag, men generellt sett är det ju faktiskt så att man inte är helt mogen när man är väldigt ung.

# 4 Tack Motherangel för att du delar med dig om er historia, och välkommen hit! Det är skönt att höra att det gått så bra för er! Och visst har du rätt, det är underbart med barn! Men det är också skönt att höra din realistiska insikt att det är mycket jobb med dem.  

# 5 Jag tror att vi i Sverige ger ganska bra information i skolorna på detta område. Värre är det i t ex USA. Det vi däremot skulle kunna bli bättre på är att också informera om de ekonomiska följderna av att få barn då man själv är tonåring - liksom hur det kan påverka möjligheten att slutföra studier och finna jobb.

#6 Nu gällde väl statistiken Sverige?

Och precis som de neddragningar i info som gjorts inom områden som alkohol och tobak har enorma neddragningar gjorts inom sexuell upplysning. Detta talar rfsu återkommande om. Så tyvärr är det nog så att det handlar om information och kunskap hur man än vänder och vrider på det.

# 7 Jo, du har rätt, det gällde från början statistiken i Sverige. Men samtidigt är det viktigt att också relatera till omvärlden för att få perspektiv, tycker jag.

Det har väl varit neddragningar inom alla sektorer och då drabbas ju även informationen till ungdomar. Sedan kan jag personligen tycka att visst informationsansvar har även föräldrar gentemot sina barn, som en del i uppfostran. Vilket naturligtvis kanske inte är det lättaste alla gånger om det rör sig om tonår-förälder-relation.

Jag tror att ökningen beror på att vi har många fler invandrare i Sverige idag jämfört med ca 10 år sedan och det har medfört att vi idag har kulturer där det är vanligt att gifta sig vid 15-16 (Sverige erkänner sådana äktenskap) och får barn något år senare. De tonåringar som då och då blir intervjuade brukar vara väldigt medvetna om vad som krävs för att få en OK tillvaro i dagens Sverige, dvs det räcker oftast inte med att gå ut gymnasiet utan även högskola/universitet krävs för att få ett arbete.

Jag tror inte att det finns många 10-åringar idag som inte vet hur barn blir till. Ja, förutom de som hemifrån får veta att barn kommer från Gud (Jag har själv fått höra det av just en 10-åring).

#8 Självklart har föräldrar infomrationsskyldighet Men det är oxå så att det ingår i skolans läroplan att undervisa i sex och samlevnad, tyvärr görs detta ofta väldigt dåligt har undersökningar visat!

Det är inte heller alltid så att föräldrar är de bäst lämpade och inte heller har alla barn-föräldrar den relationen som du skriver.

Men för att återgå till #0 så handlade det om att tonårgsgrav. ökar och jag är övertygad om att det handlar om bristande information.

# 10 ….Eller också beror det på att det kanske blivit en modetrend att få barn tidigt, att det kanske blivit hippt? Alltfler tonårsmödrar bloggar och några lär ha fått stor uppmärksamhet, vad jag förstår. Jag reagerade själv i helgen över att jag fann så många bloggar som är startade av just tonårsmödrar, många gånger med väldigt mycket bilder som visar mage och nakenhet, många är öppna som en bok om sitt liv, vilket jag är bekymrad över.

# 9 Visst finns de unga invandrarkvinnor som får barn (men det har det väl funnits sedan 60-talet?), men de skyltar inte med det lika öppet som de svenska tonårsmödrarna gör. Säkert beroende på att de har en kultur där kvinnor inte får exponera sig på samma sätt som vi är vana vid.

#11 Jag skrev att vi fått fler invandrare i Sverige. De behöver varken skylta eller gömma  att de är unga mammor om det råkar vara tradition i deras familjer att skaffa barn tidigt. Vissa blir hitskickade för att gifta sig med en släkting som redan bor i Sverige och är helt beroende av familjen. Jag ser massor med unga mammor med utländskt ursprung - de är i områdena där de bor.

# 12 Ok. Men jag ser en trend att det är alltfler svenska unga tjejer som blir mamma tidigt.

#13 Jag tror att det är tvärtom - de unga mammorna tror jag till största delen tillhör våra etniska minoriteter. Får man fråga var du bor? Här i Uppsala är antalet unga mammor lågt, kanske med förklaring att med ett lokalt universitet är det mer självklart att läsa länge än bilda familj.

# 14 I artikeln står det dock att det går att finna flest tonårsgraviditeter i Stockholm, Västra Götaland (dvs inkl Göteborg) och Skåne (dvs inkl Malmö), och i alla dessa städer finns det också universitet samt goda möjligheter att arbeta och göra karriär. Vilka "etniska minoriteter" tänker du på?

#15 Det är sant, men i stora städer finns också många invandrare, speciellt i våra förorter som Tensta, Bergsjön och Rosengård. Jag tänker främst på kurder och araber som ofta har starka band till familj och släkt och ibland följer traditionen att bli förälder i, efter svenska normer, tidig ålder. Men generellt ser man sällan föräldrar under 25 på förskolorna. Ja, i alla fall enligt min erfarenhet och jag har arbetat i Hudiksvall och Uppsala.

Jag tror att en anledning till att yngre föräldrar sällan ses på förskolorna, är att ungdomar under 18 inte kan få föräldrapeng och eftersom de har svårare att få jobb, blir de antingen hänvisade till att få hjälp från närstående - eller att bli socialbidragstagare. Det finns inget självklart skyddsnät för dem på samma sätt som det är för de som blivit myndiga.

När det gäller unga kurdiska eller arabiska kvinnor, brukar de ha ett annat skyddsnät genom släkten och ofta gifter de sig kanske med äldre män som kan försörja dem, att vara hemmafruar och ta hand om barnen är mer självklart i dessa kulturer och de är genom familj och släkt ganska ekonomiskt och socialt skyddade.

Men när det är unga svenskor som får barn, är det ju inte självklart att det finns en släkt som skyddsnät bakom dem och det är ju inte heller lika accepterat att vara hemmafru med barn. Jag har i och för sig läst några solskenshistorier om att unga mammor fått stöttning från sina föräldrar, men det är ju inte alltid så det är. Jag är lite bekymrad över att de som inte har en familj bakom sig, kan komma i ett väldigt utsatt läge. Det är ju inte heller självklart att förhållandet med pappan till barnet håller, då det kommer ett barn. Och det är ju också viktigt att dessa unga mödrar på något sätt kan klara av sin skolgång och komma ut i ett jobb på sikt.

Går man själv i skolan får man ha sitt barn på förskola. Men risken är ju, som du skriver, att man hamnar i ett utanförskap som blir en ond cirkel. Det man önskar för alla är ju valmöjligheter - att man inte är beroende av någon för sin försörjning utan att man klarar sig själv.

Barnet får ju inte börja på förskolan förrän det är fyllda 1 år. Fram tills dess måste mamman fixa barnpassning om hon vill klara av studierna. Och under 18 års ålder får inte mamman någon föräldrapenning.

Jo. Jag hade inte en tanke på att man ens skulle vilja lämna sitt barn på förskola innan det fyllt ett år.

Det blir soc i så fall. Jag har själv varit med om att en tjej på 17 år haft sin son på en förskola jag arbetat på. Det är såklart tråkigt att det ska behöva bli så, men man klarar sig heller inte särskilt bra på den lägsta nivån föräldrapenning som ensamstående heller. Det är ganska bra, tycker jag, att det inte är en optimal situation man hamnar i som ung förälder - samhället sänder på så sätt signaler att det bästa är att vänta.